Vågar du sänka garden eller är det viktigt att vara beredd på angrepp hela tiden? Att kunna försvara sig själv och det man gör eller har gjort. Har du svårt med tanken på att göra fel eller är du kanske till och med rädd för att vara fel?
Våga sänka garden – våga vara dig själv
December 17, 2014 at 9:32 AM
Många håller tillbaka sig själva, vad gäller tankar, idéer och förslag, av rädsla för att säga eller göra något som andra tycker är tokigt och därmed riskera att bli utskrattad eller hånad för det man just sagt eller gjort. Varför bär man på den tanken, var kommer känslan och rädslan ifrån?
En tanke är att det kommer från uppväxten, att ha blivit hånad eller fått ”smäll på fingrarna” tidigare som man inte vill uppleva igen. Vi vill ju så gärna bli omtyckta och älskade för den vi är. Därför uppmanar jag alla – Var dig själv! Det är just det du är bäst på. Försök inte vara någon annan, det kommer ändå snart att lysa igenom. När det väl lyser igenom så blir det på bekostnad av förtroendekapitalet som minskar.
Besvikelsen kan bli stor när den man haft förtroende för visar sig vara någon annan, eller inte står upp för ett beslut eller lever upp till ett löfte. Därför, speciellt om du är chef och ledare, – Säg inte mer än du vet och kan stå för, lova bara det du kan hålla och genomför beslut som är tagna. Det är viktigt att veta vem chefen är och att det är någon man kan lita på.
Att sänka garden är för mig att våga lyssna, att ta in någon annans idéer och förslag – och att tro gott om andra (tills motsatsen är bevisad) – och ha tilltro till att andra också kan. Ofta kan de till och med mer än en själv och då kan man skatta sig lycklig.
Du kan inte veta vad andra kan om de inte får chansen att visa vad de går för. Släpp fram andra, ta tillvara på bra idéer och skapa ett klimat som lägger grunden för glädje och kreativitet, istället för osäkerhet, otrygghet och rädslor. I en otrygg miljö skapas inga nya idéer och innovationer – där har man fullt upp med att bevaka varandra och hålla garden uppe.
De flesta av oss tycker bättre om jonglören som tappar en boll då och då – för vem vill egentligen vara perfekt?
Det krävs träning för att bli bra på något och tränar man aldrig kan man aldrig bli bäst. Allra bäst blir man oftast tillsammans med andra.