Jag var rätt nervös vid mitt första utvecklingssamtal i chefsställning. Den här gången var jag inte anställd. Lathunden från den nyss genomgångna kursen om att föra utvecklingssamtal (notera ordet föra) var memorerad. Ordet komfortgräns var fastnaglat. Nu var stunden att leva upp till att jag faktiskt var chef med personalansvar.
Låt medarbetarna vara ifred!
November 08, 2012 at 10:54 AM
Jag hade grubblat över en fråga som intresserade mig: "Hur är det med sömnen?"
Kunde man ställa den frågan?
Detta var inte orimligt eftersom företaget i fråga har 24-timmarsverksamhet. Hur det var att gå upp före vargtimmen och helst somna före, var ett rätt allmänt samtalsämne i vardagen. Radions bästa tid är på morgonen. Det innebär att det är bra om man själv är vaken innan man ska väcka andra på ett bra sätt.
Men det kändes närgånget. Vad hade jag att göra med hur bra eller dåligt andra sov? Det beror ju också på så mycket. Och vill verkligen en medarbetare snacka med chefen om det? Över komfortgränsen?
Jag tänker på det nu när debatten pågår om hur man drar gränsen mellan att otillbörligt lägga sig i eller positivt bidra till anställdas motion och hälsa. Var går egentligen den hårfina linjen mellan att å ena sidan tycka det är bra att folk inte krökar, röker, snusar och att de vill löpträna på lunchen eller å andra sidan att utöva påtryckningar om matvanor och träning?
Det tillåtna är att erbjuda en möjlighet, sedan får det vara stopp. Därefter har man inget med saken att göra. Låt jobb vara jobb och det privata privat. Därför tycker jag att man som chef eller anställd också kan låta bli att byta till tofflor på jobbet eller pynta arbetsbordet, i den mån man lyckats erövra ett sådant.
Självklart är välmående medarbetare att föredra framför sjuka, men det finns ju också annat som skapar ohälsa. Varför inte också erbjuda en operationssal för nya höftleder eller terapi för dåliga relationer (som sedan kan bli tv), eller övernattningsrum för föräldrar med kolikbarn.
Man kan blanda ihop arbetsliv och privatliv hur mycket som helst men det är knappast lönsamt eller bra för svar på frågan om vad som är kärnverksamheten.
Det är enkelt med ett gymkort och pulsmätare och säkert också bra. Men det måste göras annat först. Det verkligt viktiga ansvaret du har som chef, förutom att leda, är ju att vara framgångsrik genom att dina medarbetare har rätt och stimulerande arbetsuppgifter och inflytande.
Därför är det både roligare och mer krävande, att erbjuda riktig och välavvägd kompetensutveckling, frihet från meningslösa möten, flextid, ge dem rätt lön och uppmuntran att just ha ett privatliv för att inte behöva outsourca barnen. Sedan kan du, som knivförsäljarna säger, på toppen av det lägga ett gymkort. Därefter har du inte med att göra om det används eller inte och vad folk väger.
Har du erbjudit detta kan du fokusera på att ta nästa steg för ditt ansvarsområde och det måste jag medge, det gör man väldigt bra med löparskorna på och i spåret eller efter en timmes meditation.
Jag läser att på flera stora amerikanska företag erbjuds meditation en timme i veckan på arbetstid. Ett av dem har dessutom rankats allt högre på index för att ha utvecklat ledarskapet, och medarbetarna säger sig vara mer kreativa. En timmes meditation är säkert effektivt med tanke på att det kanske är det man minst tar sig tid med när man ska få livet utanför jobbet att gå ihop.
Av: Kerstin Brunnberg
Tjänsteportalen delar gärna saker som inspirerar och motiverar oss. Vi vill passa på att tacka Chef.se